BLOGI

Datum: 17.08.2016
Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Facebook

Lemmenjoki nationalpark

 

1

En fin färd längs Lemmenjoki med typisk lång lappländsk båt

2

Vattenfallet Ravadaköngäs, ett av nationalparkens stora sevärdheter

5

Med hjälp av en vajerbåt kan man ta sig enkelt över Lemmenjoki utan att vada

7

Färsk skit av en björn som kalasat på den stora mängd blåbär som fanns i parken.

8

En rejäl hagelskur fick vi över oss vid Hanhijärvi

6

Vackra vyer vid Ravadasjärvi strax efter en kraftig regnskur.

3

Vandringsleden längs Lemmenjoki går längs en kuperad ås kantad av gammal och fin tallskog.

4

Skyltarna och märkningen i Lemmenjoki håller på att uppdateras och denna skylt är pinfärsk.

 

Måndag 8.8 samlades 15 förväntansfulla vandrare i Edsevö för gemensam avfärd mot Lapplands guldvaskarområde Lemmenjoki nationalpark. Resan upp började lite onödigt dramatiskt när vi redan i Kronoby, Norrby fick tvärbromsa längs riksåttan för en stor älgtjur som dök upp från ingenstans mellan husen.  Efter en nästan 13 timmars lång resa där sista biten gick längs en dålig grusväg nådde vi Ahkun tupa vid ingången till nationalparken. Första natten tillbringades i tält vid parkens officiella parkeringsplats. På tisdag var det så dags att dra iväg på vandring. Vandringen följde Lemmenjokis södra strand högt uppe på en hög ås kantad av ståtliga gamla och glesa tallskogar som är en fröjd för ögat. Vi följde vandringsleden och tog oss över Lemmenjoki med hjälp av den vajerbåt som man anlagt för vandrarna. Efter lite trixande fick vi slutligen hela gänget över och kunde fortsätta fram till Ravadasjärvi och avslutade dagens vandring på 15 km vid den stora stugan. Kraftigt regn förväntades hela natten och de flesta inkvarterade sig i stugan, medan den envisa guiden och en hjälpreda la upp tältet och sov ute. Och regn kom det med råge under natten, men det gick bra ändå och onsdagens vandring kunde genomföras i hyfsat väder. Vandringen gick trögt i svår, kuperad och stenig terräng längs Lemmenjokis strand. Vi passerade det fina vattenfallet Ravadasköngäs och nådde mycket trötta Kultahamina där guldgrävarna tog i land när det begav sig och fortsättningsvis kantas hamnen av uttjänta fyrhjulingar och snöskotrar som guldvaskarna lämnat efter sig. Nu gick vandringen bättre längs en tydlig fyrhjulingsstig och vi nådde Morganmoja stuga vid middagstiden. Ett gäng med krafter kvar for med guiden på en lätt topptur till fjället Morganmaras, 521 meter över havet. Från fjället had vi en hyfsas utsikt över Lemmenjokis ravindal. Andra dagen gick som vanligt trögast och vi kom oss endast ca 12 km denna dag om man bortser från toppturen. Ett fint fynd gjordes dock längs leden då vi hittade ett fint fällhorn av älg med 5-taggar, som jag släpade med mig hem. På kvällen kom igen lite regn, som dock inte besvärade oss speciellt mycket. Tredje dagen inleddes igen i mulet väder, men nu gick leden fint upp på kalfjället med vid utsikt över nationalparken. Spår av den moderna guldgrävningen med grävmaskiner och andra motorfordon syntes på flera ställen, men några guldgrävare syntes inte till. Vandringen gick nu mycket lättare förutom för en vandrare som drabbats av magsjuka och som efter funderingar valde att överge oss tillsammans med sin son och vandra ut tillbaka till vandringsleden och åka hem med båt till bilen och vidare ända hem. Vi andra avvek nu från leden och vandrade ut till ödemarken. Dock följde vi en väl upptrampad stig mot en annan sjö som också hette Ravadasjärvi. På vägen dit kom en ordentlig regnskur som höll i sig länge och väl och de flesta blev genomblöta. Längs stigen kunde vi också plocka en stor mängd matsvamp, bl.a. rimskivling, tegelröd björksopp och kantareller. Svamp fanns det för övrigt gott om i hela parken. Tredje natten tillbringades i tält vid Ravadasjärvis södra strand på en naturskön platå. Dagens vandring mätte ca 18 km. Fjärde dagen valde vi att fortsätta i vildmarksområdet så länge som möjligt. Vi besökte några små höglänta sjöar i hopp om att hitta fina fiskevatten, men sjöarna visade sig vara grunda källsjöar och saknade fisk. Färden fortsatte sedan ner till en större sjö, Hanhijärvi, där vi tog lunchpaus samtidigt som en kraftig hagelskur drog över oss. Efter funderingar fortsatte färden tillbaka till vandringsleden och till Lemmenjoki. Här hittade vi björnskit i skogen och stötte upp en stor tjädertupp. Eftersom det återigen väntades ihålligt kraftigt regn, valde vi att gå tillbaka till Ravadasjärvi stuga och ta flodbåten tillbaka till bilarna. Detta visade sig vara helt rätt val eftersom det säkert kom 20 mm regn under kvällen och natten och vi redan hade rätt genomvåt utrustning. Vi hann dock också fiska lite vid Härkäkoski och fick nästan direkt små harrar att hugga på våra haspelspön. Vi fick endast små harrar i Lemmenjoki och en större abborre, sjöarna vi testade fiska i gav inget resultat. Lördagen tog vi oss således en färd med flodbåt längs Lemmenjoki, en färd som garanterat kan rekommenderas. Efter bastu och dusch startade hemfärden och denna gång körde vi via Enare, Ivalo och Sodankylä och trots att detta var en längre väg var den snabbare och bättre. Ännu en härlig vandring i ett trevligt sällskap kan läggas till mina fina minnen från ett otal vandringar i fjällen.