BLOGG

Datum: 11.05.2016
Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Facebook

Vårvandring i Perho

Pedersöre MI:S vårvandring i Perho inleddes torsdagen den 5 maj. Vi startade på morgonen från Koirasalmi strax efter kl. 9. Som vanligt var det nästan folktomt vid Koirasalmi, trots att det var sommarvärme och högsäsong. Vandringen gick över stubb och sten längs en smal stig via Heikinjärvi och den stora fina och öppna myren Heikinjärvenneva. Vid myren finns ett mycket ståtligt fågeltorn och i området fanns massor av intressanta fåglar. Problemet är dock att man endast ser fåglarna på väldigt långt håll. Med kikarens hjälp kunde vi dock identifiera två sädgäss som betade på myren samt en möjlig kungsörn på långt håll. Strax efter kl. 13.00 anlände vi hungriga till Sysilampi där vi avnjöt en välförtjänt lunch och hade en längre paus. Vid Sysilampi finns en brunn där vi passade på att fylla vattenflaskorna. Dricksvattnet blev annars ett litet bekymmer under denna tur, då det var så varmt och man behövde mycket vatten. Brunnar finns med ca 15 kilometers mellanrum, men det blev nästan för långt under denna resa. Vi hamnade att söka efter två källor längs rutten med hjälp av GPS som komplement till brunnarna. Den ena av källan var mycket bra, medan den andra var igenvuxen och dessutom hade en älg fått för sig att utföra sina behov alldeles intill källan, vilket gjorde vattnet tvivelaktig utan kokning. Från Sysilampi fortsatte färden till Pitkälahti där vi slog läger för natten. I den något otäta stugan sov endast två personer från vårt gäng och resten sov i tält. Förutom oss fanns här två andra tältlag.

Påfyllning av dricksvatten från en liten källa i skogen.

Påfyllning av dricksvatten från en liten källa i skogen.

Spångar2

Längs rutten finns kilometervis med spångar

På fredagen fortsatte så färden efter en tidig frukost mot Valvatti. Strax före Salamanjärvi-vägen hade leden blivit översvämmad och här blev det lite problem för vissa som gick med länkskor. Efter lite trixande kom dock alla över vattenhålet i alla fall nästa torrskodda. På några ställen längs leden fanns liknande översvämmade områden, speciellt intill sjöarna, men annars var det mycket torrt i markerna. Vid Valvatti hade vi lunchpaus och en lång vila och fortsatte sedan färden mot Lehtosenjärvi. Vid Valvatti sjö finns ett fågeltorn och här fanns ofantligt mycket fåglar. Liksom Heikinjärvenneva såg man dock fåglarna på långt håll och endast en del av fåglarna kunde artbestämmas. Bästa observationerna denna gång blev, en salskrake och några brunänder. Något slitna och trötta kom vi slutligen fram till Lehtosenjärvi. Det var fortsatt mycket varmt, men rätt blåsigt vid kåtan. Efter en nattlig extra länk till en närbelägen källa kunde vi slutligen fylla våra dricksvattenflaskor med friskt källvatten. Under en sån här vandring i varmt sommarväder förstår man verkligen att uppskatta källorna och deras friska och kalla vatten. Visst går det att dricka sjövattnet efter kokning, men det ger nog inte samma smakupplevelse.

Valvatti stuga2

Paus på plats vid Valvatti skogsvaktarstuga

tält vid Lehtosenjärvi2

Tältplats på stranden av en spegelblank Lehtosenjärvi

Tredje dagen på lördagen fortsatte färden via Sääksjärvi och Nielujärvi. Även vid Nielujärvi finns ett fågeltorn, men här fanns det dock betydligt mindre fåglar att beskåda. Vid Nielujärvi tog vi också lunchpaus tillsammans med två väldigt morgontrötta vandrare som övernattat i vindskyddet. Kring Nielujärvi söderut går rutten Hirvaan Kierros ställvis långa bitar längs kanten av en åker och intill Koirajoki. När vi sålunda återigen passerade Salamanjärvi vägen och fortsatte söderut kom vi in till nationalparkens kanske finaste och intressantaste områden, åtminstone för en biolog. Sträckan som går söderut längs den smala ån, Koirajoki, går genom en av södra Finlands äldsta urskogar och här kan man se 300-åriga, grova tallar. Urskogen är definitivt sevärd och man kan besöka skogen även under en dagsvandring. Leden går genom urskogen under en ca 5 kilometers etapp, men närmare kåtan vid Pyydyskoski har urskogen redan fått ge vika för mer monotona och glesa tallekonomiskogar. Vid Pyydyskoski har jag övernattat närmare 10 gånger under både sommar och vinter och det är väldigt fint ställe. Vi anlände nu till Pyydyskoski med mycket trötta ben och med lite dricksvatten. Det återstod endast ca 4 kilometer av rutten, men några av oss valde ännu att slå läger för natten här för att med friska krafter kunna fortsätta färden under söndagen tillbaka till bilarna. Övriga valde att också gå de sista kilometrarna under kvällen ut till bilarna för att kunna köra hem ännu samma kväll. På söndagen efter en tidig väckning var vi på benen redan strax efter kl. 7 och kunde göra en angenäm vandring längs Koirajärvis västra strand ut till bilarna.

Ståtlig urskog22

Ståtlig urskog i närheten av Koirajoki

Slutligen kan vi summera en fin vandring i extremt fint vårväder med temperaturer dagtid på närmare + 20 grader. Nattetid sjönk dock kvicksilvret ner mot + 3-4 grader och några frös lite under morgonnätterna. Några spektakulära viltobservationer gjorde vi dock inte och också skogsvildrenarna lyste med sin frånvaro även om vi såg färska spår och skit längs leden. Troligen på grund av det varma vädret som gjorde att djuren höll sig undan dagtid. Förvånansvärt mycket spår och bajs av älg syntes också på flera ställen. Vandringens djur nummer 1 blev dock paddorna som lekte i var och varannan sjö. Ställvis kröp tiotals stora paddor på vandringsleden så att jag som ledare fick gå och kasta dem till sidan för att ingen skulle trampa på dem. Sammanlagt såg vi kanske mellan 10-15 vandrare i parken under dessa fina vårdagar så det är nog ingen trängsel precis. Jag kan varmt rekommendera Salamanjärvi nationalpark och den 58 km långa rutten Hirvaan Kierros som en lämplig rutt som endast ligger på 1,5 timmars köravstånd från Pedersörenejden.